Nattens monster- Kapitel 7

Yelda

 Ja nu var det dagen innan min undergång, balen. Jag hatade verkligen de andra klanerna. Den mest hatade klanen var Priteanu, de var vänner med människorna. Enligt dem var maten lika mycket värda som oss. Skitsnack enligt mig och alla andra. Det fanns totalt fem klaner som sagt, varje klan hade en egen egenskap. Vi var klanen Frumoscu. Frumos stod för vacker. Ledarfamiljen i klanen hade det som efternamn, så mitt namn var Yelda Frumoscu. Vår klan var onormalt vacker, de andra klanerna såg ut som riktiga troll bredvid oss, men självklart fanns det vissa i de andra klanerna som var vackra, ingen var lika vacker som oss bara. De andra tre klanerna hette Umbreu: Umbre stod för skugga, de var riktiga skummisar och höll på med svart magi. Vår spegel kom troligtvis från deras klan, mors familj kom ursprungligen från Umbreu. Putereascu: Putere stod för makt, klanen var väldigt snobbig och trodde att de var bättre än alla de andra. Allt de tänkte på var makt. Nebunu: Nebun stod för galna, klanen var riktigt galen och alla såg ut som troll. Ja det var alla klanerna. Var vi inte ett riktigt fint gäng? Eller?

Jag tömde den döda kroppen på blod och slängde sedan iväg den i skogen. Jag hade lurat in en liten pojke i skogen, rakt in i min så kallade fälla. Jag hade jagat honom in i en liten glänta och där hade jag fått tag i honom. Jag slickade bort pojkens blod från munnen. Han hade bara varit runt sju år. Ungt blod var godast. I morgon natt var det den längsta natten på året, natten då balen skulle hållas. Jag hade jagat ensam idag också, Lillith var som vanligt försvunnen. Jag undrade verkligen vad hon hade för sig och varför hon aldrig sa något innan hon gav sig av. 
- Jagar du ensam igen? sa en röst bakom mig. Jag vände mig blixtsnabbt om, i tro om att det var en av dräparna, men det var bara Wolfram. 
- Ja Lillith är borta igen, muttrade jag. En tanke slog mig plötsligt. 
- Vet du vart hon är? frågade jag med lite hopp i rösten. 
- Nej jag vet inte vart hon är nu, men jag såg henne i går morse i dräparnas stuga, sa han och ryckte på axlarna.
- Va? Vad gjorde hon där? frågade jag bestört. 
- Hon sa att hon ville hämnas på dem själv, sa han och lade armarna i kors över bröstet. 
- Hon sa till mig att hon inte ville hämnas, sa jag chockat. Vad hade hon gjort i deras stuga?
- Hon kan ha ljugit, sa han och ryckte på axlarna. 
- Jag ska ta ett snack med henne så fort jag ser henne igen, muttrade jag ilsket. 'Vad är det hon döljer för mig?' tänkte jag frustrerat.
- Ni har bal nästa natt va? frågade Wolfram och drog tillbaka mig till nuet. Jag nickade kort. 
- Kan ni se till att hålla er borta från vårt revir den här gången? frågade han lite irriterat. 
- Ja självklart, sa jag bara och nickade. Jag började gå mot borgen. Vägen dit gick bakom Wolfram och när jag tänkte gå förbi honom slog han ut med ena armen och hindrade mig. 
- Vad? frågade jag irriterat. Han öppnade munnen för att säga något, men så stängde hand en igen och tog bort armen.
- Inget, mumlade han och började gå hemåt. Jag såg frågande på honom tills han försvann mellan träden. Jag höll två flaskor med blod i mina händer. Varje vampyr hade fått i uppdrag att ta med sig minst två flaskor blod varje kväll fram till balen. Jag slet blicken från platsen där Wolfram hade försvunnit och började min färd hem till borgen.

Jag fick aldrig en chans att prata med Lillith den natten. Alla vampyrer skulle hjälpas åt med att dekorera den stora salen med röda fanor med vår klans symbol på, stora och små svarta ljus som vi ställde på både bord och golv, stora skålar där vi hällde ut blodet med små svarta glas till varje vampyr, ett litet podium där de självspelande instrumenten skulle spela sin musik och till sist skulle vi byta ut den gråa och svarta mattan till en ännu större blodröd matta. 
- Det här kommer bli så kul, sa Laila och hon kunde inte ens stå stilla, hon stod och skakade. Laila var väldigt sprallig av sig. Eldin skrattade och tog tag i hennes axlar och tvingade henne att stå stilla.
- Lugna ner dig, skrattade han. Det var visst bara jag som inte alls längtade till balen. Eldin verkade också längta helt plötsligt. 
- Yelda jag fattar inte hur du kan hata den här balen, du är ju uppkallad efter den, sa Tea med ett leende. Jag suckade. Yelda betydde årets längsta natt, natten som vi firade genom att ha en tråkig bal med de andra klanerna, som jag hatade. 
- Jag gillar själva iden med balen, inte att de andra klanerna ska komma, muttrade jag och började gå mot min sovsal. Jag orkade inte med deras pladder om balen längre. 
Genast när jag kom in i sovsalen lade jag mig i min kista. Lilliths kista var stängd, så hon sov nog redan. Jag suckade och sa:
- Goddag. Min kista stängdes sakta och allt blev kolsvart i kistan. Jag hade bestämt mig för att försöka uppföra mig under balen. 




Lillith         



Den här dagen skulle jag sova. Jag kände att jag behövde det. Självklart fick jag inte det bara för att.
När jag var klar med min del till förberedelserna gick jag upp till sovsalen och satte mig vid skrivbordet. Jag öppnade boken jag hade gömt teckningarna av Stephan i, men fann till min chock att de var borta!
   Istället för dem låg ett brev mellan bokens sidor.
Jag vecklade ut det. Med en ledig och lite slarvig stil stod det:

Tack för teckningarna, jag hann ta dem innan någon kom på dig. Verkligen dumt, du borde tänka på konsekvenserna. 
Om du vill se mig igen, kom till stugan inatt. 


Stephan


Jag lade bort brevet. Brände det, snarare sagt. Bäst att ingen skulle få syn på det. Hur skulle jag lyckas smita från balen inatt? Far skulle ju vaka över oss som en hungrig hyena! Jag måste verkligen se Stephan, förklara de där bilderna. Men jag hade ju ingen förklaring ... Jag visste inte själv varför jag helt plötsligt började rita honom. Nåja.
   Jag måste försöka sova, för att få lite ro innan balen.
Innan jag träffade Stephan.

_____________________________________________________________________________

Förlåt för att min del är så himla kort! Men jag hinner inte med riktigt, och jag tyckte att det var bra att den slutade där! Kommentera =D
//Fjompen :)

Förlåt för att det inte hände så mycket i min del....och för att den blev kort!!! -.-' Nästa kommer bli längre...jag lovar!!! Kommentera!!! XD
Hare brae!!!
//Bokberoende ^vv^