Jag vill dö som en gamer- Kapitel 28

Chris



Jag hatade den här känslan, känslan att bara vara ivägen utan att kunna hjälpa till, känslan att vara så svag.
 Cricket hjälpte mig, och hon stack inte utan släpade mig hela vägen till ett runt rum som jag hade sagt. Jag antog att jag i alla fall var säker från bomberna där, men jag kunde inte låta bli att slänga en misstänksam blick på metallstaketet runt det stora hålet.
 Jag undrade vad den där lilla svävande plattformen var för något, den påminde om något men jag kunde inte komma på vad.
 Cricket hjälpte mig att sätta mig ner med ryggen mot väggen. Mina ben kunde inte alls bära mig längre, det kändes som att hela min kropp hade lagt av och att jag hade tappat ännu mer hälsa bara av att låta mig släpas hit.
- Hur mår du? frågade Cricket oroligt när hon såg min plågade blick.
 - Skit är nog ett passande ord, sa jag och suckade irriterat åt spelskaparna, men det var ju mitt fel.
 Bråka med oss och vi bråkar med dig!
- Bara tvillingarna kunde dyka upp...då skulle..., började Cricket men hon verkade inte kunna komma på en passande fortsättning.
- De kunna ta hand om mig så att du kan gå och leta efter Mac? avslutade jag och såg mot alla ingångar till rummet som om tvillingarna skulle dyka upp helt plötsligt. Ärligt talat ville jag att de skulle komma, jag tyckte inte om att ha dem ur sikte där jag inte kunde se om de var okej.
 - Jag går och letar rätt på lite hälsa, ropa om någon kommer, sa Cricket frånvarande och gick mot en av utgångarna.
- Okej, sa jag men egentligen ville jag att hon skulle stanna. Tänk om någon kom, jag skulle omöjligt kunna försvara mig i det här läget och Cricket kanske inte skulle hinna fram i tid. Jag hade flera liv kvar, jag hade ju bara dött en gång så jag hade några liv, men ändå.
 Så jag satt där och oroade mig över den falske Chris som var på fri fot, hon skulle säkert komma tillbaka. Crickets onda tvilling verkade ha dött i alla fall så hon behövde inte oroa sig. Hade tvillingarna också onda tvillingar? Hade de träffat dem än? Jag hoppades verkligen att de var okej.      
 Jag ville prata med Anthony, jag ville veta vad Andrew hade menat med det där han sa innan de skickade in oss i spelet.
 - Jag hittade inget. Cricket kom tillbaka utan någon hälsa med sig.
- Det gör inget jag klarar mig, sa jag och jag hörde själv hur dumt det lät.
 - Försök bara att hålla dig vid liv...vi kan sitta här och vänta på tvillingarna, de borde ju hitta oss tillslut och då kan jag riskera att gå längre bort, sa hon allvarligt och satte sig ner bredvid mig. Jag nickade bara och glodde på den lilla plattformen i mitten av hålet och den blåa röken.
 - Vad är det där? Det påminner om något men jag kan inte komma på vad..., frågade jag och nickade mot plattformen.
- Jag tror att om man går upp på den skjuts man iväg till ett likadant rum längre bort, svarade hon och jag fick syn på ett hål i väggen nära taket. Hennes idé verakde trovärdig. Jag kom på varför de verkade bekanta, det fanns liknande saker i Halo.
 - Har du varit inne på sidan? frågade jag bara för att få igång ett samtal, jag orkade inte sitta tyst och tänka på hur illa ute jag var.
- Ja, jag gick in på den för ett tag sedan, svarade hon och jag nickade.
 - Vad tyckte du om den? fortsatte jag och hon ryckte på axlarna.
- Den var väl okej, sa hon frånvarande och stirrade på plattformen. Om hon hade rätt om den där skjut-idén...hur skulle man ta sig upp på dem? De svävade ju mitt i ett hål! Skulle man hoppa ut till dem?
 Spelskaparna gjorde verkligen det här svårt för oss...


Cricket

Macs hand hade tappat lite av styrkan, men tryckte då och då till min egen för att låta mig veta att han var okej. Jag höll honom hårt om fingrarna, vilket verkade konstigt då jag själv såg att min hand i spelvärden var fullkomligt tom.
   - Varför hjälper du mig och inte Mac? frågade Chris plötsligt och tittade allvarligt på mig.
Jag sänkte blicken och tryckte Macs hand i verkligheten, den tryckte tillbaka och fick mig att känna mig trygg om mitt beslut.
   - Mac mår bra.
Chris tittade på mig en kort stund, men eftersom det inte fanns något hon kunde säga emot det nickade hon till slut.
Undrar hur Mac gjorde för att hacka spelet? Det skulle vara lämpligt nu, jag hade kunnat ge Chris hälsa och sedan stuckit för att leta efter Mac. Vart var de där två knäppskallarna när man behövde dem?
   - Gillar du Marilyn Manson? frågade Chris med ett svagt leende.
Jag ryckte på axlarna.
   - Han har väl några bra låtar.
   - Några? sa Chris och höjde på ögonbrynet.
   - Några, svarade jag kortfattat.
   - Vad lyssnar du på då? Beethoven?
   - Vivaldi och Tjajkovskij är mina favoriter.
Chris rynkade på pannan. Hennes fråga om Beethoven hade låtit lite som en förolämpning, men vad var det för fel att lyssna på vacker klassisk musik? Bättre det än Marilyn Mansons skrikiga och melodilösa låtar. Ungdomar idag hade tagit för givet att sång var nödvändigt för bra musik. Det var bara bullshit, så många melodier och verk lät bra utan någon som sjöng till dem.
   - Jag tror jag måste hitta skjutvapen till oss båda. Så att du kan försvara dig ett tag i alla fall, sa jag och ställde mig upp.
Eller var det en så bra idé? Då skulle Chris kunna skada mig. Fast om hon försökte skulle jag bara skjuta henne en gång, det skulle räcka för att ta död på henne.
   - Det känns som om min hälsa sjunker alltmer för varje hjärtslag, sa Chris med ansträngd röst och en smärtsam grimas.
Jag kunde inte komma på ett svar som var tillräckligt bra.
   - Vi får vara tysta så ingen onödig hittar oss. Jag ska gå lite längre bort, men om någon kommer, ropa inte förrän de är för nära, okej?
Blicken Chris gav mig fick mig nästan att tappa balansen, den där otacksamma ...! Jag fattade väl att hon inte gillade att göra som jag föreslog, men hon kunde väl fan vara lite mer tacksam och inte ge mig mördarblickar!
Hon nickade motvilligt och jag lämnade åter rummet, nu funderande på att inte komma tillbaka den här gången.

________________________________________________________________________________

Mitt fel att det tog tid xD
Do you like it? ^^
Kommentera!
//Fjompen:)

Valde att hon skulle lyssna på Hårdrock för jag kan verkligen inte skriva om sånna som tycker om något annat...det skulle vara konstigt... :/ Om ni inte vet vem Marilyn manson är kan ni googla...min vän tycker att han är läskig men jag tycker han är cool!!! 'XD
 Det hände inte så mycket den här gången...men ibland är det bra att ha lugna delar!!! :P
KOMMENTERA!!!! XD
 Hare gött!!! :P
//Bokberoende :)