Chris
Vi kunde inte prata om vad vi var ute efter, vi var tvungna att vänta tills Andrew rapporterade att vi var ute ur bild, först då kunde vi prata ostört.
Anthony flinade svagt utan anledning enligt mig....men vem kunde veta vad som rörde sig i hans huvud. Jag var inte säker men jag trodde att det hade något med mig att göra, varför vet jag inte...det var bara en känsla. Jag hade ingen lust att fråga honom heller, just nu njöt jag bara av tystnaden och gled iväg i min egna lilla värld bland alla mina misstankar och idéer.
Vad var det som hände här, och vad skulle Andrew med en karta till? Ibland kände jag mig lite trög, vi tar den där kartan i labyrinten som ett exempel. Alla fattade att det var en karta långt innan jag kom på det....och då fick de till och med lov att hjälpa mig på traven. Jag var inte så kvick av mig...jag tänkte mycket, men jag kunde inte lista ut saker särskillt snabbt. Som när jag spelade The legend of Zelda kunde jag stå hur länge som helst i alla pussel-rum utan att förstå vad jag skulle göra.
- Och vi är ute ur bild, sa Anthony lågt och jag stannade förvirrat och såg mig omkring. Det tog ett tag innan jag fattade vad han menade.
- Jaha...okej..., sa jag dumt och hans flin blev större.
-Förlåt väckte jag dig ur dina tankar? skrattade han lågt. Vi var kanske ute ur bild men de närmsta kamerorna kunde fortfarande fånga upp ljudet av oss om vi pratade för högt.
-Så vart ska vi? frågade jag och såg mig omkring efter en dörr som såg misstänksam ut. Det kanske inte ens fanns en karta över stället...vad skulle vi göra då?
- Andrew säger att det här området är helt utan kameror så jag antar att det borde finnas något slags kontrollrum här eller nåt, sa han och såg sig omkring som jag nyss hade gjort.
- Vi borde dela på oss, sa jag och han nickade och flinet försvann plötsligt.
- Vi möts hos Andrew sen, sa han och började gå mot en annan korridor men så ångrade han sig och gick fram till mig.
-Åk inte fast nu Dreamergirl, sa han allvarligt och kysste mig snabbt innan han försvann runt hörnet. "Ingen fara" tänkte jag...mest för att lugna ner mig själv.
*
Jag borde ha förstått att det skulle finnas vakter, men ändå var jag helt oförberedd när jag kom till nästa korridor. Där stod det två spelskapare i svarta kostymer på varsin sida av en dörr, och längre ner i korridoren stod det ytterligare två och pratade, och när jag vred på huvudet märkte jag att det stod tre stycker alldelles bredvid mig och såg misstänksamt på mig. "Shit shit shit shit" var det enda jag kunde tänka men jag höll masken. Mitt pokerface hade rubbats lite när Erik lyckades krossa det, men jag kunde fortfarande dölja vad jag tänkte på om jag försökte...det var en gåva som jag inte ville förlora.
-Är du vilse? frågade en av dem och jag märkte att det var Game over-snubben som hade mött min grupp på tågstationen. Han skrämde mig lite trots att han såg mer hjälpsamt på mig än misstänksamt.
- Nej, jag ville bara se mig omkring lite...får man inte vara här? frågade jag spelat förvånat.
-Jo självklart får man det, men det finns inte så mycket att se här, jag råder dig att gå tillaka till sovrummen, sa han med ett leende och jag nickade. "Vad ska jag göra nu?" tänkte jag och började gå genom korridoren. Jag ville in i rummet som de vaktade...men hur skulle det går till? Jag kunde inte slå mig in...eller? Jag var rätt duktig i spelet...men då hade de antagligen förbättrat mina kunskaper...men tänk om man behöll kunskaperna när man kom ut ur spelet?
Det fanns bara ett sätt att ta reda på det!
Jag hade kommit fram till spelskaparna i andra sidan av korridoren som stod och pratade. Flera idéer poppade upp i mitt huvud och jag valde en av dem. Jag tog snabbt tag i deras bakhuvudet och skallade dem med varandra så att de föll medvetslösa till golvet. Genast blev det fart i de andra spelskaparna och de sprang förskräckt fram till mig. Jag visste att jag skulle få lov att låsa in dem, annars skulle de avslöja att jag var något på spåren, och det ville jag verkligen inte.
En av dem försökte gripa tag i mig men jag tog tag i hans arm och rykte till så att han tappade balansen och föll till golvet. Innan han hann resa sig igen lyckades jag få in en spark på hans huvud så att han tuppade av. Jag hade aldrig kunnat slåss...det här var något nytt. Det var som om jag var kvar i spelet...man behöll visst kunskaperna när man togs ut ur spelet...och jag kunde slå vad om att det inte alls var meningen.
Ännu en spelskapare sprang fram mot mig och den här gången var det en kvinna. Hennes blonda hår var uppsatt i en snäv knut i nacken och hon såg väldigt...sträng ut...som om hon inte tyckte om hinder i sina planer....så hon tyckte säkert inte om mig!
-Barn lägg av med det där, sa hon strängt som om hon var en dagisfröken och jag var ett litet olydigt barn. Jag fnös bara och sparkade till henne i magen så att hon vek sig dubbel av smärta, men innan jag hann slå henne medvetslös slog någon till mig bakifrån och jag vacklade frammåt. Tur nog återfick jag balansen strax efter och kunde ducka undan från mannens nästa slag och slå till honom hårt på hakan så att han föll till golvet utan att resa sig igen. Nu när inget hindrade mig lyckades jag sparka till kvinnans ben så att hon föll till marken med ett stön. Hon tänkte säga något men min spark avbröt henne och hon förblev tyst och orörlig på golvet.
Fyra nere tre kvar!
Game over-snubben sprang fram och försökte ta tag i min arm men jag väjde undan och fick ett slag i magen av en annan spelskapare.
Bäst att den där kartan var viktig, annars skulle jag döda Andrew för att han hade satt mig i den här situationen.
Ilsket slog jag till mannen i ansiktet och han vaklade in i väggen bakom sig så att jag kunde koncentrera mig i en kort stund på de andra två. Game over-snubben fick tag i min arm när jag måttade ett nytt slag på spelskaparen som nyss hade anlänt till tumultet.
Jag försökte slita mig loss, men när det inte gick sparkade jag till honom i magen så att han tappade greppet om min arm och vek sig dubbel, sedan lyckades jag få in ett slag på hans haka så även han föll medvetslös till golvet.
Två kvar...kom igen Chris....du klarar det här!
Jag försökte peppa mig själv så gott jag kunde och duckade undan från ett slag från mannen som hade backat in i väggen. Den andra mannen bredvid mig försökte slå till mig samtidigt som jag duckade undan från slaget men jag hann ta tag i hans arm och rycka till innan han nådde mitt ansikte. Mannen föll till marken och den andra råkade kliva på hans hand så att han skrek till. Den stående mannen rykte till vid sin väns skrik men koncentrerade sig snabbt på mig igen. Han höjde näven för ett slag och jag tänkte just backa undan när jag kände hur någon greppade om min vrist och hindrade mig. Innan jag hann se vem det var blixtrade smärtan till i min näsa och jag kände hur blodet började rinna. Den stående mannen log triumfierande åt mig och måttade ännu ett slag, men den här gången väntade jag inte på att han skulle slå till. Innan han ens hann slå slog jag till honom i magen och sedan i ryggen när han vek sig dubbel så att han föll ner på sin vän på golvet. Handen släppte min vrist och jag var fri...men de var ännu vid medvetande. Jag sparkade till den ena på huvudet så att han tuppade av och gjorde samma sak med den som han låg på.
- Så...det var...ju..enkelt, andades jag och såg mig omkring efter en plats att gömma dem på. Om de berättade vad jag hade gjort var jag körd....men hur skulle jag hindra dem? Egentligen så kände jag mig ganska körd redan...
Cricket
Jag slog på min dator och öppnade Game Over-sidan. Hur många "fans" hade jag? 1,347,800 stycken.
Jag såg att bilden som de använde för mig var fejk, en otroligt skicklig datorskapelse. Men det var det man förväntade sig av människor som kunde lura din hjärna till att tro att du är en barbarisk krigare med flera års erfarenhet när du bara var en finnig tonåring i fåtölj.
Macs antal fans växte med flera hundra varje gång jag uppdaterade sidan, fast samtidigt så såg jag att många hade kommenterat hans "sida" och ett fanwar var fullt igång med de negativa kommentarerna om Mac markerade som spam.
Folk kallade honom fuskare, andra sa att han var snygg, tredje kategorin kallade honom kung och sa att spelet ändå var bullshit så det är bra att någon fuskade.
Jag kunde till och med läsa de som trodde att han bara spelade, att vi alla var skådespelare och att man gjorde allt det här för att tjäna mer pengar på rebellen.
Om det bara var så.
Jag började skumma igenom kommentarerna som jag fått på min sida, så egoistisk som jag var.
"She's so pretty. <3"
"Ugliest f*cking nerd."
"N00b".
"Shes awesome guys! Go kiss Macs ass or sumthin!"
Wow hörru! Försök inte få mig mot Mac, det är faktiskt tvärtom. Jag klickade vidare och fann en video där jag och Chris slog ner ett av de där vargmonstren. Videon hette "Dreamergirl and TheBeetle - best teamwork on Game Over". Nu blev jag genuint förundrad över hur vackert och verklighetstroget klippet var. Jag visste att det var datoranimerat, men det såg otroligt bra ut.
Folk hade kommenterat saker som "Gurrl Powwah" och skit, men jag fortsatte till en annan video, som var riktig den här gången.
Det var från korridoren, då jag och Mac precis kommit ur ur spelet och gick i korridoren. De hade klippt bort då han sa ungefär hur man hackade sig in i spelet, men kameran zoomade tydligt in på hans förföriska min då han sa:
"Följer du med in?"
Sedan klippte det till mitt ansikte från en annan vinkel (en annan kamera måste ha filmat det) och den otroligt korta videon slutade precis efter att mina ögonbryn ryckt till i förvirring.
"Omg, sooo cute!<3 I think they're going out in real life."
"This is just like Jersey Shore ..."
"They're acting guys, calm down."
Deprimerat stängde jag ner fönstret och slog av datorn. Jag lade mig på sängen och försökte tänka över det som hade hänt. Tänk om Mac var en av dem? Förhoppningsvis var han inte den typen som skämtade om sin brors död.
Någon knackade tre slag på dörren. Jag ställde mig upp och traskade fram, men innan jag ens hann säga något öppnades dörren och Chris kikade in. Hon såg skrämd och stressad ut, men ändå log hon som om hon inte hade haft så här kul på ett bra tag.
- Du, det är en sak jag är lite orolig för ... sa hon.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt om action-scenen var lite förvirrande...men jag skriver inte sådanna så ofta...hehe...
^-^'
Jag hoppas at ni fortfarande är kvar trots de långa uppehållet...förlåt för det men vi...eller jag i alla fall behövde en paus!!! :P
Och jag vet att det heter förskolelärare nu för tiden men jag använder fortfarande orden Dagis och Lekis så ni får stå ut med det!!! >:)
KOMMENTERA!!! XD
Hare gött!! :)
//Bokberoende :D
Ledsen för att det tog tid, mina vänner :( Och mitt inlägg var tvärtom tråkigt och ointressant, men jag hade inget att skriva om xD
Kommentera.
//Fjompen<3
No comments:
Post a Comment